Kyon

Jag hade inte tänkt fortsätta med det här projektet. Mitt ursprungliga syfte med det hela gick om intet tämligen omgående, men nu har jag alltså bestämt mig för att ändå skriva lite.

Det är konstigt vilka saker vi ärver av våra föräldrar. Jag till exempel har ärvt en sjuklig fascination för vintersport, i synnherhet sådana som involverar skidor, av min mamma. Även min syster har sagt att hon väldigt ofta bara hamnar framför tv:n och tittar på skidskytte i tre timmar. Jag tycker verkligen att det är oerhört underhållande att titta på just skidskytte och längdskidåkning, men jag tycker inte alls att det är kul att kolla på ett maraton. Jag vet ju att det i princip är samma sak, med eller utan skidor. Ett gäng tråkiga människor, som aldrig unnat sig något annat än ett "hälsosamt" leverne, springer/åker runt på en bana på tid. Min flickvän uppvisar ingen större förståelse för min fixering vid skidsport och vad jag förstår är läget detsamma med min syster och hennes pojkvän.

Socialt arv, ja det är underligt. Jag tror att jag har ärvt mitt sätt att nysa efter min pappa, det känns helt enkelt inte rejält nog om jag inte skriker för full hals när jag nyser. Undrar hur långt bak det sociala arvet sträcker sig. Det kanske var en långt avlägsen förfader till mig som skrek en gång när han nös och tänkte att "Oj oj, det här var inte så dumt, det ska jag se till att fortsätta med" och sen har vi alla bara blint följt i hans fotspår.

Vissa saker, som skidsportfascination kan ju knappast vara mer än max ett par generationer gamla. Men det finns vissa saker som skulle kunna vara arv från långt svunna tider, småsaker som vi inte ens tänker på.