Kyon

Årets nobelpristagare i ekonomi är en fantastisk man. Det tycker jag bara för att han har sagt flera saker som jag också har sagt helt oberoende av honom. Det är alltid kul när någon som får nobelpris har samma åsikt som en själv.

I huvudsak är det min gamla käpphäst om att den jävla osynliga handen inte verkar veta vad den pysslar med. Min åsikt har alltid varit att den handen måste tillhöra en fumlig jävel som varit ute länge i kylan och sen kommit in, satt på sig en boxningshandske, för att sedan få för sig att spela schack. Det har alltid irriterat mig så jävla mycket när liberaler kritiserar till exempel kommunismen, eller avfärdar den, med ett uttalande i stil med "ja, men riktig kommunism är ju bara en idealtanke, det går ju inte att genomföra, bara en massa metafysik det där". Detta säger idioterna samtidigt som de sitter och klappar händerna som småbarn med en pekbok, åt tanken att om staten bara håller sig borta kommer ekonomin att reglera sig själv på det bästa möjliga sättet genom att den osynliga, magiska, fantastiska handen styr allt.

Det om något är ett grundlöst antagande, eller vid det här laget ett tämligt tungt motbevisat antagande. Om staten inte lägger sig i kommer ju givetvis de mäktigaste privata intressenterna att göra det istället. Vad är att föredra? Att staten som företräder våra gemensamma intressen lägger sig i, eller att herr More Moneyforme lägger sig i?

Det är sjukt, vi människor har ju uppenbarligen skapat ekonomin, men vi betraktar den som någon sorts vilddjur som när som helst kan slita sig loss och göra vad fan den vill. Om marknadsekonomin verkligen var ett djur hade vi fan utrotat den för länge sedan med tanke på hur oberäknerlig och farlig den är.

Jag hade inte tänkt fortsätta med det här projektet. Mitt ursprungliga syfte med det hela gick om intet tämligen omgående, men nu har jag alltså bestämt mig för att ändå skriva lite.

Det är konstigt vilka saker vi ärver av våra föräldrar. Jag till exempel har ärvt en sjuklig fascination för vintersport, i synnherhet sådana som involverar skidor, av min mamma. Även min syster har sagt att hon väldigt ofta bara hamnar framför tv:n och tittar på skidskytte i tre timmar. Jag tycker verkligen att det är oerhört underhållande att titta på just skidskytte och längdskidåkning, men jag tycker inte alls att det är kul att kolla på ett maraton. Jag vet ju att det i princip är samma sak, med eller utan skidor. Ett gäng tråkiga människor, som aldrig unnat sig något annat än ett "hälsosamt" leverne, springer/åker runt på en bana på tid. Min flickvän uppvisar ingen större förståelse för min fixering vid skidsport och vad jag förstår är läget detsamma med min syster och hennes pojkvän.

Socialt arv, ja det är underligt. Jag tror att jag har ärvt mitt sätt att nysa efter min pappa, det känns helt enkelt inte rejält nog om jag inte skriker för full hals när jag nyser. Undrar hur långt bak det sociala arvet sträcker sig. Det kanske var en långt avlägsen förfader till mig som skrek en gång när han nös och tänkte att "Oj oj, det här var inte så dumt, det ska jag se till att fortsätta med" och sen har vi alla bara blint följt i hans fotspår.

Vissa saker, som skidsportfascination kan ju knappast vara mer än max ett par generationer gamla. Men det finns vissa saker som skulle kunna vara arv från långt svunna tider, småsaker som vi inte ens tänker på.